Detta är en annan vy av Landet på Landet en vårdag 2004, då
rimfrosten hänger
kvar i träden på morgonkvisten. "Backen"är namnet på stället i
Östanbjörke i närheten av Sunne i Värmland. Namnet på gården var
tidigare "Storlarsgården", varför vet jag inte men kanske 'Stor-Lars'
har
bott där någon gång. Stugan är renoverad 1924 och under brädfordringen
finns gedigna stockar liggtimmer, vilket tidigare var husets
ytterväggar.
Platsen på bilden ovan var tidigare åkermark på ett jordbruk på
28 har, där 11 barn
växte upp. Tidigare ägare hette Albin Nilsson och hans fru Olga. Olga
Nilsson vägrade att flytta till den villa som Albin sedermera köpte i
Sunne.
Istället bodde hon ensam kvar på Backen till dess att hon togs in på
något ålderdomshem i närheten. Backen behöll hon och hon hade för
avsikt att flytta tillbaka när hon "blev frisk". Men tyvärr. När
hon dog ordnade barnen med auktion. Stugan där alla dessa barn
bodde, och som nu är mitt andningshål i världen, är bara på 60 kvm,
1½-plan.
Jag köpte stället på gårdsauktionen 1972 för 27 000 kr. Till saken hör
att jag kom försent till auktionen så att när jag steg ur bilen så
ropade auktionsförättaren Gunnar Eriksson: "26 500, första, 26 500
andra...... Då ropade jag från
bilen: "27 000!" " En ny intressent" sa Gunnar E.,
och så slog han i klubban. Den som bjöd sist
var sonsonen i huset, son till Gösta Nilsson, och jag förmodar
väl därför att hans
avsikt
enbart var att trissa upp priset till 'lämplig' nivå. De tyckte nog att
priset blevtillräckligt högt, medan jag som var van vid
Stockholms-priser
tyckte att priset var ganska lågt. Tomtarealen var i alla fall 5000kvm
och ett helt ogenerat läge. Dottern Rut kom sedan dit och bjöd
oss på medhavt kaffe och tårta för hon tyckte nog lite synd om oss
Mina barn har varit där under alla år men på de senare åren är
det
bara lite sporadiskt som de hälsar på i stugan.